Det hela började med en födelsedag. Vi kan kalla den Jennys födelsedag och det var då de båda möttes. Han presenterade sig som Ivar hon som Jenny, födelsedagsbarnet. Det var kärlek vid första ögonkastet. Hans lurviga, vita, kalufs, hennes välfriserad, vackra, bruna hårsvall. De visste med en gång att de skulle spendera livet tillsammans. Dagarna gick och vad som började som en harmlös flört övergick sakteliga till något djupare. Det var vackert, tårdrypande vackert. Hon älskade hans fluffiga hårsvall, han älskade henne. Men så kom en dag då det otänkbara hände. Pojken med den vita kalufsen vände nu sina blickar åt ett annat håll, istället för det mörkbruna hårsvallet såg han nu Charlottes rosa, ostyriga och otvättade päls.. Jennys ögon blev röda av gråt och skulle förbli så under en väldigt lång tid. Den oskuldsfulla Charlotte var till en början mycket generad över Ivars romantiska gester. Att han kilade stadigt med Jenny förekom henne mindre. Men hon var ju trots allt rosa och han vit. Ivar och Charlotte har nu dragit sig tillbaka till sitt kyffe under köksbordet. Det är alltså bara vi tappra själar, Elina och Jenny, som är kvar i fredagsnatten. Den andra vinflaskan är på väg mot sitt slut och tårar av skratt är torkade från filmvisningen tidigare. Konstnärsfredagen börjar lida mot sitt slut. Bortsett från kärleksdramat som säkerligen kommer fortsätta fram tills den 3 december har kvällen inte bringat annat än fullständig glädje. Hoppas innerligt att er konstnärsfredag var lika mysig som vår. Annars kan ni alltid ta er en sväng förbi, vinet går alltid att spä ut lite och nog ska tanterna kunna hålla ögonen öppna någon minut till. Annars, på återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar