Nu skulle jag kunna tillägna ett helt inlägg till att skriva om hur vårt nya liv här på Malta gjort att vi blivit pånyttfödda, mer världsvana och att vi upptäckt livets mening. Men jag lovade en gång att detta skulle vara den ocensurerade sanningen och jag må vara en kvinna vid mitt ord.
Så, vi har nog inte förändrats ett skvatt. Vi äter alldeles för mycket lussebullar och te med för mycket honung (för min del). Dricker vin precis som vanligt, men tröstar oss med att vi inte kan räknas som alkoholister eftersom vi trots allt bor vid medelhavet. Vi läser böcker och jag pratar och analyserar sönder varje karaktär tills Jenny avslöjat slutet i ren desperation för att få tyst på mig. Vi storhandlar, lägger upp de vanliga planeringarna och sitter förnöjt och ler åt hur bra vi lyckas med maten varje gång. Efter någon dag utan kreativ sysselsättning skyndar vi oss iväg till en garnbutik och lyckas hitta perfekta färger till våra sedvanliga vinterhalsdukar. Jenny firar SM-guld, kanske inte som vanligt utan som vart tolfte år, men glädjs över fotboll vilket uttryckligen är precis som vanligt. Och jag själv hittar en ny bok som är fantastiskt konstig och som jag bara måste köpa eftersom den säkerligen kommer ge mig ytterligare analyser och en massa konstig "myskänsla". Min dåliga engelska gör sig påmind och jag säger "no please" när mannen i bokhandeln erbjuder mig en kasse.
Alltså... vi är precis som vanligt, gör det vi gör bäst och har det för det mesta helt underbart. Inget nytt i allt det nya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar